Önskelista för Spotify

Efter min första månad med med Spotify Premium måste jag erkänna att det nästan är värt priset bara att slippa reklamen. Som premiumanvändare får man även tillgång till "exklusivt" material innan det släpps till en bredare publik, men det är svårt att bedömma värdet av något som man inte ens märker annat än som klagomål från kompisar när jag skickar länkar till musik dom inte kan lyssna på... En indikation i gränssnittet som visar att man lyssnar på exklusivt material kanske vore på sin plats?

Musikkatalogen är väldigt omfattande och det finns otroligt mycket musik, gammalt som nytt. Givetvis finns det uppenbara hål också (Pink Floyd, Led Zeppelin, Beatles, mm) som gör att skivsamlingen där hemma får vara kvar ett tag till. Mer irriterande än det som aldrig funnits på Spotify är dock den musik man lagt till i spellistor men som sedan tagits bort, som exempelvis allt av Bob Dylan och delar av Vangelis, Band of Horses och Thåströms musik. Man kan önska att Spotify hade tillräckligt bra koll innan dom inkluderade musiken för att slippa ta bort den i efterhand.

En annan uppenbar brist är att dom inte håller isär artister med samma namn, vilket gör att man blir väldigt förvånad om man tittar på till exempel The Knife, Kent, John Williams, eller Travis. Samlingsskivor och felaktiga utgivningsårtal på många skivor gör det än svårare att hitta rätt.

Två utmärkta funktioner när man letar ny musik är "Related artists" som visar liknande artister och "Top Songs" som visar dom mest populära låtarna av en viss artist. Att den sistnämnda är viktig visade sig extra tydligt när den plötsligt försvann från gränssnittet idag. Enligt en kommentar på Twitter är en bug som ska fixas nästa vecka, men det är trist när sådana fel slipper igenom till en programvara som uppdateras automatiskt. Spotify även ett dåligt fungerande supportforum och en blogg där det mest handlar om nyheter och spellistor.

Spellistorna fungerar bra, men en fråga om man verkligen vill lägga till dubletter hade varit trevlig när man som jag har många låtar i varje lista.

Användargränssnittet är i stort sett utmärkt men väldigt inflexibelt. Kör man Spotify på en Netbook med mindre skärm vore det till exempel trevligt att kunna justera kolumnerna i albumvyn. Kör man Spotify Open eller Free är det inte riktigt lika bra; då hoppar gränssnittselementen runt när reklamen visas eller tas bort, vilket är irriterande och kan orsakar felaktiga klick.

Trots alla brister är Spotify en trevlig bekantskap som har förändrat mitt musiklyssnande till det bättre.

Posten hjälper företag kringgå NIX adresserat

Man kan göra två saker för att slippa få en massa reklam i brevlådan:

1. Sätt en skylt eller klisterlapp som säger "Ingen reklam tack!" på brevlådanför att slippa oadresserad reklam.
2. Anmäl dig till NIX adresserat för att slippa adresserad reklam. Observera att företag som du har en "relation" till (nyligen har varit eller är kund hos) ändå får sända reklam; vill du slippa även den kan du anmäla dig direkt till företaget.

Så vad gör då posten? Jo, dom inför en tjänst som kallas "fastighetsselekterat" som är ett mellanting mellan oadresserad och adresserad i och med att bara adressen, inte namnet, anges. Och så skiter dom i vilka som är anmälda till NIX, och ignorerar kundens på dörren angivna önskemål.

Så nu sitter jag och är småsur på Ellos för att Posten inte sköter sig. :)

Veckans höjdpunkter på SVT

1. Man on Wire
James Marshs Oscarbelönade dokumentär om Philippe Petit, som gick på lina mellan tvillingtornen i World Trade Center.


2. Yellowstone (del 1 av 3)
Ännu en av BBCs fantastiska naturdokumentärer, den här fokuserar helt på natursköna Yellowstone i Wyoming, USA.

3. Roten till allt ont (del 1 av 2)
Biologen och ateisten Richard Dawkins tar en kritisk titt på religion och allt ont den för med sig.

Programmen finns tillgängliga på SVT Play några dagar till.

Bad Universe

När astronomen och bloggaren Phil Plait fått sitt eget TV-program handlar det givetvis om hans favoritämne, nämligen det hot som asteroider och kometer utgör mot livet på jorden och vad vi kan göra för att skydda planeten.

Att han delar intresset för saker som smäller med grabbarna i Mythbusters är ingen överdrift, det är gott om explosioner i första avsnittet när det ska avgöras hur stor skada en stenbumling kan göra och vad som krävs för att spränga den innan den når oss. Hans entusiasm är medryckande och ämnet fascinerande, och allt berättas i ett pulshöjande tempo.

Klart sevärt!

Sneak peek:

Ancient Aliens

Jag blev nyligen rekommenderad Ancient Aliens, och efter att ha sett första avsnittet kan jag summera mina intryck med ett ord:

Rubbish!

Visst kan det vara kul att titta på det gamla science fiction-temat att utomjordingar besökt jorden för tusentals år sedan ur en vetenskaplig synvinkel, men här handlar det inte om vetenskap utan snarare vilda fantasier och i några fall lätt motbevisade påståenden. Visst ges professionelle skeptikern Michael Shermer ett par minuter i programmet men det domineras ändå av lycksökare/galningar som Erich von Däniken (som medvetet presenterat falska bevis som äkta), så trovärdigheten är ungefär lika med noll.

Ser man det som ett rent underhållningsprogram kan man kanske få sig ett par skratt, men det är alltid trist när sånt här paketeras för att ge ett intryck av seriös dokumentär (i det här fallet av History.com). Då är det bättre att spendera sin tid med TV-serien Stargate SG-1 som extrapolerar teorin från filmen Stargate om utomjordiskt besök i faraonernas Egypten till att förklara ett stort antal religiösa mytologier och legender.

Så var till exempel Tor och dom andra gudarna i den nordiska mytologin samma små grå varelser som hittades i Roswell, och Atlantis var både en ö och ett rymdskepp som flyttades till en annan galax (detta blev till och med en egen spin-off-serie). Tio säsonger av SG-1 och flera spin-off-serier av varierande kvalitet har det blivit, men även i sina sämsta stunder är det mer underhållande än Ancient Aliens.

"Good news everyone!"

Så är då äntligen Fry, Leela, Bender, Zoidberg, Professor Farnsworth och alla dom andra tillbaka. Säsong fyra av serien avslutades för nästan sju år sedan, och sedan dess har vi bara fått några halvtaskiga direkt-till-DVD-filmer. Om Simpsonsfilmen hade svårt att hålla samma skrattfrekvens som dom bästa avsnitten så var det ännu tydligare i Futuramafilmerna.

(Futurama TM and © 2010 Twentieth Century Fox Film Corporation. All Rights Reserved.)

Dom första avsnitten i den nya säsongen visar att serien fortfarande är att räkna med, även om det andra är något svagare än det första. Det är givetvis en fördel om man är bekant med science fiction-genren, och det är förmodligen det som gör att serien haft svårt att nå den breda publik som Matt Groenings mest kända serie, The Simpsons, attraherar.

Kul är det hursomhelst!

True Blood

Tredje säsongen av True Blood hade premiär i USA förra veckan, men SVT har ännu inte bestämt när dom ska visa den här. Tidigare säsonger sägs ha flyttat gränserna för vad som kan visas på Amerikansk kabel-TV, med massor av sex, blod och våld. Att döma av premiäravsnittet så kommer inte den nya säsongen att vara annorlunda. Men nu är det homoerotik som gäller, vilket nog kommer att avskräcka både en del fans och sponsorer, samtidigt som en del säkert blir glada av att få se Alexander Skarsgårds rumpa.

Hursomhelst så tycker jag att största problemet med serien är att dom två huvudpersonerna, Sookie Stackhouse och Bill Compton, är dom mest ointressanta karaktärerna. Sookie är enbart irriterande och Bill är bara... tråkig.

Säsong två ägdes istället av Jason Stackhouse, naiv men godhjärtad charmör och kåtbock, och mystiska Maryann Forrester (spelad av eminenta Michelle Forbes).

Att Jason, Eric Northman (Skarsgård) och hundmannen Sam Merlotte kommer att fortsätta ha centrala roller känns självklart, men vi får se vem mer som tar ett kliv upp framöver. Kanske blir det min kvartersvärds look-alike, den buttre polisen Andy Bellefleur?

Office Space

En av mina absoluta favoritkomedier började precis på TV6. Jag gillade aldrig Beavis & Butthead så det är nästan pinsamt att erkänna att det är vad regissören är mest känd för.
Men det här är något helt annat!
Historien är egentigen rätt medioker, men den är full av den lågmälda humor jag älskar. Igenkänningsfaktorn är dessutom extra hög eftersom jag jobbat många år i IT-branschen, och jag har lätt att identifiera mig med huvudpersonen.



Jag är inte ensam om att kalla den en kultklassiker.

Andra favoriter i genren är Monty Python's Holy Grail, Life of Brian och (This is) Spinal Tap.

Vuvuzela

Jag misstänker starkt att snacketoppen denna vecka toppas av en plasttrumpet. Stämningshöjare eller inte, dom flesta tycks överens att det inte gör sig i TV-sändningarna. Något förbud blir det inte i VM av respekt för afrikanska traditioner, men kanske kan TV-bolagen mixa annorlunda.

Att det är "tradition" kan diskuteras. Den blev populär på fotbollsmatcher så sent som på 90-talet och har aldrig använts i denna skala tidigare. Hur som helst har Sepp Blatter sagt sitt, och vi får acceptera att sydafrikanerna därmed själva bestämmer hur och när dom vill blåsa i sina horn.

I Europa lär det aldrig nå samma proportioner av säkerhetsskäl; dels kan dom användas som tillhyggen, dels når dom en ljudnivå som överstiger Socialstyrelsens riktvärden. Sen är dom utmärkta spridare av influensavirus också.

VM avslutas den 11 juli.

Mountainbiking och Hjärntvätt

Zappade runt och hamnade på Holiday showdown på TV8. Programmet går ut på att två familjer med diametralt motsatta intressen semestrar ihop. En familj stereotypiskt överviktiga amerikaner (Lawsons), en med sportiga naturmänniskor (Harrison-Wolff).

Första målet var Las Vegas, men när jag kom in i handlingen var dom i fantastiskt vackra Yosemite National Park, och gnället visste inga gränser.

Jag har viss förståelse för att en tvådagarsvandring på totalt 16 kilometer kan upplevas som "dom värsta två dagarna i mitt liv!" av överviktiga, otränade personer, men det sorgliga i sammanhanget var hur dom behandlade sin son, som gissningsvis var 11-12 år och redan gravt överviktig.

Det var redan från början tydligt att han trivdes bättre än sina föräldrar, men när han deklarerade att han inte ville ge upp så protesterade föräldrarna och sa att "Det är vår fulla rättighet att ge upp". Efter mycket tjat fick han i alla fall åka med utan dom på den planerade mountainbiketuren, och trots lite skrubbsår var han närmast i extas när han kom tillbaka. Efter att ha överraskat och även klarat en klättervägg berättade han stolt att mountainbike minsann var hans nya hobby.

Men när familjen kommit hem och firat att det var över med ytterligare en hamburgare och summerade resan inför kamerorna så var drömmen dödad, för inte gick det cykla mountainbike där dom bodde, och klättring och vandring hade han egentligen aldrig gillat.

Sorgligt.

Välkommen!

Dags för mig att prova på att blogga. Det blir förmodligen en blandad kompott, med musik, film, TV och teknik. Tiden får utvisa var fokus hamnar!